Musikutmaning del två.

Ok. Då fortsätter vi med den lilla musikutmaningen som jag startade igår. En låt som påminner om en speciell tid i mitt liv.

Det här är lite svårt. Jag har alltid musiken med mig. I hjärtat och i hjärnan. Det finns massor av låtar som påminner som speciella tider eller perioder i mitt liv. Du vet den här "jag fångade en räv en dag men räven gled ur näven, men lika glad är jag för det fast gladast är nog räven. Nanananananaaa..."? Den påminner mig om min barndom. När hela familjen satt i bastun på fredagskvällarna och sjöng så att taket kunde lyfta. Och "barfotavisan" med Mats Pålsson. Den sjöng vi på min lekisavslutning (ja, det som kallas förskola idag) och den texten har jag kunnat sedan dess. Sen har vi ju såklart "Ljus & värme" som kommer få en helt egen del i den här utmaningen. "Lasarettsvisan" påminner om min mammas 50års-fest när jag och min systerdotter Mimmi skulle sjunga just den låten för henne (framför mmmaaasssor av folk tillsammans med ett dansband) men Mimmi fick tunghäfta och där stod jag och sjöng helt ensam, haha.

Sen finns det låtar som påminner om brustna hjärtan och olycklig kärlek. Idag är jag rätt glad att det var just olycklig kärlek och en väldigt kort period för då slapp jag vara olycklig hela livet ;)...

Sen finns det såklart låtar som påminner om mig och Simon. Konstigt vore det ju annars eftersom vi levt halva våra liv tillsammans, haha. Celine Dions "Think twice" bland annat.

Åh. Det finns så himlans mycket musik och alltid plockar den fram olika känslor i mig. Jag kan egentligen inte välja bara en enda (vilket jag ju inte har gjort eftersom jag ju redan nämnt flera stycken) men bara för att utmaningen egentligen går ut på just detta så får det blir den här...



Vitamin C - Graduation. Spelades mycket när jag skulle gå ut nian. Påminner om sista tiden i grundskolan, oron inför gymnasiet (ohja, jag var tusen gånger mer Piglet då än vad jag är nu) och tankar om man hade valt rätt linje och rätt skola. Skulle man alltid vara vänner? Vart skulle man vara när man fyllde 25? Vad ville man med livet? Skulle man skratta åt samma skämt senare i livet som man gjorde där i E-lagets korridor? Vilka val skulle alla andra göra? När kommer vi ses igen? (kan ju tala om att vi fortfarande inte har setts. jag tror det är tio år sen vi gick ut nian nu i år)...Så mycket funderingar man hade. Hjärnan hade ju kunnat gått upp i atomer. Haha, ja, tänk om man visste då att livet är som en treo. Det löser sig...

"As we go on we remember all the times we had togheter. And as our lives change come whatever we will still be friends forever."