The truth.

Okej. I´m gonna tell you the truth. Jag har inte kunnat sova sen i tisdags. I huvudet har jag förberett mig för den här dagen och när jag vaknade i morses så kändes det lite grann som om det var liv eller död det gällde. Så fort jag har tänkt på idag så har det känts som om jag har åkt bergochdalbana och idag när jag har tänkt på det så har jag inte kunnat andas. Jag har varit dödligt nervös och när jag kom dit så var jag så nervös så att jag inte kunde prata.

På riktigt.

Varför jag vart så nervös? För att jag vill det här så mycket så att det faktiskt gäller...allt!

Men jag hoppas att jag ändå lyckades få fram vem jag är och vad jag vill, vad jag har för ideér och att jag älskar vad jag gör. Och att jag inte kan andas utan Ur & Penn.

Nu sitter jag i min lilla soffa och går igenom intervjun i huvudet. Igen och igen och igen. Där kunde jag ha sagt på det sättet istället och där kunde jag ha lagt till det där och när de frågade om den saken så hade jag ju kunnat utvecklat det lite till...

Men samtidigt...jag gjorde mitt bästa, jag var mig själv och jag kommer alltid att vara en Ur & Pennis. Oavsett vad som händer nu och vad jag får för besked.

Så nu ska jag sluta gå igenom intervjun i huvudet. Jag ska ta fredagskväll och bara vara.