2007 flyttade jag till Nyköping. Jag minns det som igår. Jag som alltid har varit en väldigt hemkär person, lite beroende av att ha min älskade familj i närheten, skulle nu flytta 22 mil rakt över landet för att bosätta mig i en stad som jag inte visste något om egentligen, mer än att jag hade en bra magkänsla och det skulle bli skönt att få se något annat än Töreboda "ett tag". Och jag hade fått mitt drömjobb! Att få arbeta i butik och träffa människor varje dag, ge det där lilla extra och få vara kreativ hela tiden...
Och om jag skulle ångra mig fanns ju Töreboda kvar. Jag ångrade mig inte. Som jag älskade Nyköping! Och mitt lovley jobb (så benäms det allt som oftast här i bloggen) var ännu roligare och ännu mer mitt drömjobb än vad jag hade trott. Jag började fundera lite på hur man skulle kunna stanna, ta sig från deltid till heltid, hur man kunde fortsätta utvecklas, och ja, kanske också utveckla andra. Butikschef kanske? Ja, det skulle jag bli!
Började söka efter lite utbildningar och hittade en i *tadam* Nyköping. En ettårig KY-utbildning som jag gick ett år där en tredjedel var praktik. Jag testade livsmedel men saknade mitt jobb alldeles för mycket så jag gjorde slutdelen av min praktik på just Ur & Penn (fick "göra om" praktiken från början, men vad gjorde väl det? Ju mer jag kunde lära mig, desto bättre!). Från min allra första dag i Nyköpingbutiken kände jag mig som hemma på Ur & Penn, men det var först här som jag verkligen förstod att det var Ur & Penn och inget annat jag ville jobba med.
Så när jag i mars 2010 tog examen gick jag tillbaka till min gamla tjänst och ville landa lite med allt jag hade lärt mig under det gågna året.
I december samma år kom jag in på vår internutbildning (mycket rolig och givande sådan!) och i februari 2011 kom tjänsten ut som butikschef till vår kommande nyöppning i Skövde. Skövde ligger fyra mil från Töreboda och även fast jag trivdes i Nyköping så ville jag hem till min familj. Jag ville landa på hemmaplan och jag hade väl egentligen inget som knöt mig till Nyköping längre. Det hade några månader tidigare tagit slut med min dåvarande sambo och det kändes som att det var dags att röra sig hemåt.
Så, jag sökte tjänsten. Jag kan inte beskriva glädjen när jag fick samtalet om att jag fick den. Vilken känsla!
En torsdag eftermiddag gick flyttlasset. På fredagen stod jag och en av mina nya kollegor redo att ta emot första leveransen till butiken i Skövde och på måndagen började vi bygga. Att få vara med från början och få förtroendet att starta upp en helt ny butik var något som var otroligt häftigt att få äran att vara en del av och butiken i Skövde kommer alltid att vara "min lilla bebis"...Den sjätte maj 2011 drog vi upp gallret för första gången och om vi var efterlängatde där hemma på Västgötaslätten :-). Många kunder som sa "äntligen är ni här!" under det halvåret jag jobbade där. Ja, ett halvår senare var det alltså dags för mig att röra på mig igen, haha.
Jag var säker på att jag ville landa på hemmaplan. Det trodde jag i varje fall då, när jag stod där med mitt flyttlass i slutet av april...
Men när det där "då" var så "träffade" jag också min fina, underbara Stefan. Han med stort H, han som får mig att tappa andan, han som får mig att tro på mig själv och han som får mitt hjärta att slå både sakta och dubbelt så snabbt, samtidigt. Att jag skrev träffade inom situationstecken beror på att vi har känt varandra sen 2008...det råkade bara säga klick lite otajmat, haha. Men...kärleken övervinner allt och nu är jag tillbaka i Nyköping sedan februari 2012.
Men, jag hann med en sväng till Stockholm också. I november förra året lämnade jag Skövdebutiken i trygga händer och slog ner mina små fötter i Vällingbybutiken. Jag gillade verkligen Vällingby city och mina kollegor där :-). Centrumet påminde om Nyköping och ja, det var en mysig stämning...jag bodde hos en kompis och när vi hann gjorde vi Stockholm tillsammans. Skansens julmarknad och fika i Gamla stan...sen var det fullt upp med jobb resten av tiden, haha. Och sen hade jag ju fördelen att det var enkelt att ta sig både hem till Töreboda och till Prince charming i Nyköping.
Började fundera på det där med att pendla från Nypan. Fungerade det inte så kunde jag ju alltid flytta upp till Stockholm igen. Så, i februari var jag alltså tillbaka och ordspråket "man måste komma bort för att hitta hem" haf väl aldrig passat bättre?
Det var tufft att pendla, men det var värt varje minut av det för att komma hem till det här...
Sedan den 1 juni jobbar jag i Nyköpingbutiken igen. Tre butiker på ett år alltså, jag har fått en otrolig erfarenhet, har träffat människor som jag är så glad och stolt över att ha fått äran att lära känna och även om det bitivs har varit tufft och jag undrar vad sjutton jag gett mig in på som flyttat land och rike runt så har jag landat i kärleken till både min familj, prince charming, jobbet och mina fina vänner.
Som du säkert förstår tar mitt lovley jobb en stor del av mitt liv...eller tar och tar, jag ger det en stor del av mitt liv. Men jag är glad över att jag har valt ett jobb som jag verkligen trivs med och som ger mig så mycket varje dag!
Men självklart innehåller mitt liv så mycket annat. Jag har till exempel ett träningskort. Planerar att börja använda det lika flitigt som jag gjorde innan jag flyttade hem-hem förra året ;-). Under kategorin "träning och hälsa" ligger alla mina tidigare träningsinlägg, om du vill ha lite inspiration finns den där tills jag landat lite till, vi ska nämligen flytta till hus och nu går all tid åt till att packa, planera och sen komma iordning.
Så, förutom ovan nämnda saker som förgyller min vardag så umgås jag gärna med mina fina vänner, shoppar när tillfälle ges, kikar på film och försöker att fånga dagen. Jag lyssnar mycket på musik också och tackar Gud (även fast jag inte tror på honom/henne/den/det) för att Spotify finns :-). Vad gäller musiksmak så är den lika blandad som hela min stora härliga familj men just nu är det mycket Melissa Horn och som vanligt hur mycket ballader som helst som strömmar ur min hörlurar. Jag har faktiskt ett intresse till som jag blev kär i tack vare Stefan. Åka MC. Och vem vet, en vacker dag kanske jag kör själv? Under tiden njuter jag av att vara böna :D.
I min blogg får du läsa om det som faller mig in att skriva om för stunden, tankar, happenings och vardagen helt enkelt. Själv läser jag gärna några få men väl utvalda bloggar. Vilka det är kan du hitta här.
Mina små tassbarn, Daisy & Douglas, bor hos världens bästa föräldrar eftersom de inte kunnat följa med under mitt flänga-och-fara-år. De trivs hur bra som helst och älskar att vara ute & leka :-).
Xoxo
