söndag 20 mars 2011

Musikutmaning del sex.

Och rakt på det förra inlägget slänger vi på den sjätte delen i musikutmaningen - en låt som påminner om min nuvarande bästa vän.

Jag har inte bara en bästa vän så här får du några låtar att njuta av.

Sarah Dawn Finers "Kärleksvisan" påminner mig om finaste underbaraste Sara. När vi åkte ner till Västervik vid midsommar förra året så frågade hon om jag hade hört den och sa att den var så otroligt fin. Så lyssnade vi på den och den låten får mig att minnas just midsommar 2010 och att jag kände mig så otroligt lyckligt lottad som hade (och har såklart!) så underbara vänner i livet. Sara är den som har funnits vid min sida i både vått och torrt. Hon är min klippa :-). Vi har känt varandra sen hösten 2008 men det känns som om vi alltid har haft varandra. Tack för att du finns <3



Sen har vi nästa låt...Suspicious minds som påminner mig om finaste Nöffen. Jag & Nöffen är egentligen varandras motsatser. När vi gick i grundskolan sa vi aldrig hej till varandra. Hon var coolingen och jag var...eh...tönten ;-), Haha. Jag träffade Simon 2004 och Nöffen var tillsammans med hans kusin. När det var dags att flytta till våran första egna lägenhet så låg den under deras och helt plötsligt var jag & Nöffen oskiljbara. Varenda lediga stund tillbringade vi tillsammans och jag kan inte räkna gångerna jag vikt mig dubbel av skratt i hennes närhet. Jag skulle kunna skriva "som den där gången när..." tusen gånger i det här inlägget och ändå skulle inte det räcka för att beskriva resten av alla miljoner gånger som det hänt något roligt. Otaliga filmkvällar, otaliga samtal om spöken (och att de visst det finns! Vi är övertygade efter att ha bott i det där huset som vi bodde i då) och otaliga koppar kaffe och samtal om allt annat än spöken.

Just den här låten påminner mig om Nöffen därför att vi (även då) dubbevikta av skratt dansade runt till den och sjöng med i körsången på hennes bröllop. Jag tänkte skriva "du skulle hört oss" men eh...nej, det skulle du inte, haha...



Sen har vi vän (och låt) nummero tre. Jane och Karma Chameleon. Jane har jag känt varandra kortast tid. Vi bytte lya och sen dess har vi umgåtts. Vi blir som barn på nytt när vi ses (kommer du ihåg "hissen"?) och sen sjunger vi på deras "Sing it". Just denna låten som alltid kommer påminna mig om Jane. Om jag vågade skulle jag lägga upp ett klipp på oss när vi är i farten men vi skulle säkert bli inburade på psyket då för vi ser (och låter) inte riktigt kloka. Men roligt har vi! Sen är vi både lika och olika. Kan prata om allt och kommer alltid att vara vänner :-). Hur jag vet det? Jag bara vet :-).



Min bästa vän nummer fem har jag faktiskt ingen låt kopplad till för vi lyssnar så sällan på musik när vi umgås. Däremot är hon musik för mig, för jag kan inte leva utan henne. Sandra, min fina, underbara vän :-). Och bara för att det här är en musikutmaning och för att jag vill att du ska ha en sång som påminner mig om dig så "får" du den här av mig...



Den kanske kan uppfattas som låg och ja, nästan lite deprimerande. Eller också är det handlingen i filmen (så som i himmelen) som gör att man känner sig (nästan) ledsen när man lyssnar på den. Men (!) om man lyssnar på den och tänker på Sandra så får den en helt annan mening :-). Sandra är en av de starkaste människorna jag känner och jag vet helt ärligt inte vad jag skulle göra utan henne!

Ja. Det blir en låt till :-). När jag hör Marie Fredrikssons "Tro" så tänker jag på min fina mamma. Hon är en av de klokaste människorna som finns och är en av mina bästa vänner. Och nu menar jag inte att jag och min mamma "bara" är kompisar. Hon är allt mamma på riktigt också och har rytit ifrån (och ryter) när hon inte tycker att något man gör är ok. Nu är jag ett mucho snällt barn (jo jag är vuxen nu men jag kommer ju alltid att vara min mammas barn *fniss*) så hon har inte behövt ryta ifrån så ofta, haha. Men, jag vet att vad som än händer och vad jag än gör eller vart jag än är så kan jag alltid ringa hem. Jag är stolt och glad över min mamma. Om man inte skulle stava hennes namn s i och w så skulle man stava det så här: kärlek och trygghet <3.

Anledningen till att just denna låten får mig att tänka på mamma beror på att jag, varje gång det åskade hemma, tryckte på mamma hörlurar och körde igång denna låten på högsta volym. Mamma har varit otroligt åskrädd (och då menar jag verkligen otroligt!) men med hjälp av denna och timmar i bilen (som ju är den tryggaste platsen att befinna sig på under just åskoväder) så lyckades vi lämna rädslan bakom "oss" och ja, nu räcker det att sätta på lite musik så fort det börjar mullra ute :-)

1 kommentar:

DTM sa...

Du är så underbar! Tack för Jag vill känna tro! Just ikväll, när jag varit i Vara konserthus och upplevt något enormt och minns något ännu mera enormt!